Vad gör man om vinden ligger på och veckan bara innehåller en fiskestund där pelagiskt prickskyttefiske efter gös står i första rummet. Drömmen om en oljeblank sjö uteblir och är istället ersatt av en raggig, mörk sjöytan som här och där visar gäss. Avdriften är så pass stor så att jiggen inte hinner ner trots de fyrtio grammen. Fisken står dock där nere på kanten när man puttrar över dem i ett par knops fart. De är så många att jag bestämmer mig för en ny metod, pelagiskt driftfiske.
Drivande över "bågarna" dropshotar jag med vägorna med en längd av djupet under mig minus två meter. Det blir tämligen korta kast och sekunder senare dyker jiggen en kort stund upp på skärmen. Ett par sekunder senare försvinner den och linan pekar i brant vinkel under båten. Jag fortsätter i hopp om att i samma stund som jiggen gör entré i konen från lodet, en båge ska uppstå. Vinden tilltar och så också gässen på den öppna sjön. Efter cirka tjugo shots sker det.
Precis i det läget som betet ska bli synbart på ekot dyker det upp en gul rugbyboll på skärmen, mitt mellan ytan och botten. Jag tar hem ett par meter innan gummibetet glider in, strax ovan den gula klumpen. Den stiger snabbt och hugget är brutalt. Det kommer nästan som en överraskning i mina våta och kalla händer. Fisken strider hårt och det tar ett tag innan den fina gösen visar sig i ytan. Jag håvar in och noterar ett PB.
Efter ett par försök lyckas jag pricka igen, fisken hugger lika aggressivt. Inga tveksamheter, inga smekningar med giggen behövs. Det räcker att vara i huggzonen.
Nyfrälst fortsätter jag tills mörkret skyndas på av mörka moln. Fyra mindre gösar möter sin fångstman men också frälsare i metoden. De andra båtarna tycks vara som uppslukade från sjön, precis som jag med fisket. Jag packar ihop och med hjälp av historiken på plottern hittar jag hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar