Makrill på fluga i Malmö hamn

Tydligen går det att fiska Makrill i Malmö hamnar. Metoden är silltackel men det borde vara intressant att fånga dessa på fluga, gärna en lättare klass. Troligen skull en grön och silverfärgad streamer vara modellen, kanske flera flugor på samma rev. En flytlina med sinktip borde vara utgöra en god rigg för ett framgångsrikt makrillfiske.

Hittade en film just från Malmö som visar stimmen simmande i hamnen.

Makrill i Malmö hamnbassäng

Vertikalfiske efter gädda

Det är svårt att se botten nedanför naturrampen i mörkret. Dagen kan anas i den ljusare himlen över sjön men det ska dröja en timme innan man kan kalla klockan för morgonstund. Med möda lyckas båten glida ut i spåret genom vassen och störa den oljeblanka ytan. Ringarna sprids i viken utanför bryggan. Bil och släp parkeras omsorgsfullt. Med motorn eleverad för att inte tugga botten eller vassrötter med propellerbladen glider jag ut på sjön, girar runt bryggan och lägger i driften framåt. Ekolodens skärmar lyser ilsket i dunklet men plottern med minne i tidigare rutter ger mig den trygghet som behövs för att kunna släppa på lite på gasen.

Det är maj månad och en av sjöns predatorer är ute ur sin lekperiod, en annan i full gång. För den sakens skull har den lokala sportfiskeföreningen inrättat fredsområden. En bra sak men samtidigt har nätfisket samma rättigheter som sportfiskaren. Många utlekta gösar möter sin baneman i nätmaskorna. Samma fisk hade sannolikt återutsatts av sportfiskaren.

Idag stod det gädda på menyn. Hoppet om att kunna hitta en pelagisk fisk var stor och jag valde att parkera mig i kanten över ett åtta-metersgrund i den annars djupa sjön. Flockar av större abborrar färgade fönstret rött på min Humminbird, på lodet sidofunktioner kunde flera större individer identifieras. Jag backade båten i sidled för att sen glida framåt med maklig takt för att fånga ekot därnere. Strax dök den gula klumpen upp på vertikallodet och det grönssilvriga gummibetet kunde släppas på bytet. Redan efter ett par meter kom den större klumpen betet till mötes.

Hugget blev våldsamt, nästan skrämmande. Gäddan gick direkt mot botten och knastret från rullen när eldlinan lämnade överröstade fyrtaktaren för en stund. Motorn stängdes av samtidigt som dagens första ljus gled sakta in över sjön som fortfarande låg blank. Sakta med måttfulla rusningar kunder gäddan pumpas mot ytan. När den närmade sig båten åstadkom den en längre rusning, denna gång mer bort från båten än ner mot botten. Efter ett par vändor lyckades gäddan håvas och mätas till 107 cm. En fantastisk start på en trevlig dag även om fiske tyvärr inte han återkomma förrän senare på eftermiddagen. Ett par utlekta gösar och ett antal abborrar luftades och simmar åter med gäddan.   

Näbbgädda på fluga

"Det är steketpinnarnas tid", säger grannen när han kommer in från morgonens fiske. Med detta menar han näbbgäddor eller horngäddor (Belone Belone). Det är spännande att locka dessa på fluga. Villigheten till hugg är extrem och det handlar bara om att skapa blänk i vattnet i närheten av ett stim. Jag gör det med flugor med grön kropp och flash av silver (minst 5 cm) på en enkelkork. Jag binder också in en stingerkrok som gömmer sig i den pulsande flashen. Eftersom jag fiskar hem flugan snabbt gör det inget om ett lager koppartråd tynger ner flugan. Det händer ibland ett örings släpps igenom "staketet" och tar flugan.

Om fisken är inne en solig vår- eller försommardag är det omöjligt att bli utan hugg. Faktum är att det är lite väl bra. Redan efter den tionde fisken är sensationen borta. De gröna fjällen klär händer, utrustning och båt hur försiktig man än är. Om man inte tar bort dem efter fisket tycks de "vulka" med materialet de sitter fast på. Jag har spön som håller tjugo år gamla fjäll.

Helst ska det inte blåsa men om det gör det ska man utnyttja vinden med få bakkast. Använd gärna en klumplina och använd inte mer lina än du behärskar. Fisken hugger fem meter från båten. Använd lätt  klass för att göra fisket roligare, #5-6 brukar vara lagom.

Om näbbgäddan är stor kan den med fördel rökas.

Pelagiskt driftfiske efter gös

Vad gör man om vinden ligger på och veckan bara innehåller en fiskestund där pelagiskt prickskyttefiske efter gös står i första rummet. Drömmen om en oljeblank sjö uteblir och är istället ersatt av en raggig, mörk sjöytan som här och där visar gäss. Avdriften är så pass stor så att jiggen inte hinner ner trots de fyrtio grammen. Fisken står dock där nere på kanten när man puttrar över dem i ett par knops fart. De är så många att jag bestämmer mig för en ny metod, pelagiskt driftfiske.

Drivande över "bågarna" dropshotar jag med vägorna med en längd av djupet under mig minus två meter. Det blir tämligen korta kast och sekunder senare dyker jiggen en kort stund upp på skärmen. Ett par sekunder senare försvinner den och linan pekar i brant vinkel under båten. Jag fortsätter i hopp om att i samma stund som jiggen gör entré i konen från lodet, en båge ska uppstå. Vinden tilltar och så också gässen på den öppna sjön. Efter cirka tjugo shots sker det.

Precis i det läget som betet ska bli synbart på ekot dyker det upp en gul rugbyboll på skärmen, mitt mellan ytan och botten. Jag tar hem ett par meter innan gummibetet glider in, strax ovan den gula klumpen. Den stiger snabbt och hugget är brutalt. Det kommer nästan som en överraskning i mina våta och kalla händer. Fisken strider hårt och det tar ett tag innan den fina gösen visar sig i ytan. Jag håvar in och noterar ett PB.
Efter ett par försök lyckas jag pricka igen, fisken hugger lika aggressivt. Inga tveksamheter, inga smekningar med giggen behövs. Det räcker att vara i huggzonen.

Nyfrälst fortsätter jag tills mörkret skyndas på av mörka moln. Fyra mindre gösar möter sin fångstman men också frälsare i metoden. De andra båtarna tycks vara som uppslukade från sjön, precis som jag med fisket. Jag packar ihop och med hjälp av historiken på plottern hittar jag hem.

Hammarsjön, gäddan dominerar

I Skåne, utanför Kristianstad finna ett vattensystem som binds samman av en anfader från Småland. Hammarsjön fylls på av Helgeå som på sin väg ner även passerar Araslövssjön, strax nordväst om den gamla residensstaden. Under senare har systemets värde tagits upp i finrummen och kallas för Vattenriket, väl känt via olika mediakanaler. Det är glädjande att ta del av denna nygamla resurs som medelålders man med barnen i följe. När jag var barn var både Hammarsjön, Araslövsjön och Helgeå en guldgruva för sportfiske passionerade unga. Vi droppade våra Toby- och Favoritdrag i varenda vik där det fanns vass. Det gjorde inget att dragen slank in i vassruggarna, tvärtom – det var här de stora honorna hade parkerat sig, vaktade avkomman mot glupska predatorer. Dessutom var betena vasskydda med två spröt som ledde bort stråna från den feta kroken i ändan. Det fanns dagar då vi kunde fånga upp mot hundra gäddor under blå himmel i en lånad eka. Båten doftade tjära ju mer solen gassade på den och vi stank gott när vi så småningom landade hemma vid middagsborden. Ibland fick vi fläckar på de avklippta jeansen men det gjorde inget.

Vid inträdet av vadarstövlar (plastvadare inköpta på den tidens enda Ekohall i Fjälkinge) kunde vi fiska med ett mer avslappat sinne. I den lånade båten var vi ständigt rädda för att ägaren skulle vänta på oss vid Kvarnby men nu slapp vi alltså det. Vi lärde oss den hårda vägen att vara försiktiga med vadningen i sjön då botten var minst sagt dyig. Här och var fanns det också stenar som var osynliga en decimeter under det mörka vattnet. Vi hade också byggt upp kunskap om var det fanns hålor mellan vassruggarna i vilka vi ofta lurade nykommande fiskekamrater. Under vadarbyxorna hade vi endast badbyxor, inte för att vi tog oss i ett dopp i den näringsrika sjön utan för att det blev riktigt varmt bakom plasten. Doften från båten var överlägsen den som bodde i plastbyxorna efter en dags fiske.

En varm sommardag då vi hade startat tidigt lyckades vi ta oss i land på Kvinnoholme, den enda ön i sjön. Vi fiskade runt de två hektaren för att sedan drabbas av panik när vi insåg att vi skulle ta oss hem i sommarnatten. Den dagen minns jag att vi luftat runt 200 gäddor. Det blev inget fiske för någon av oss på två veckor efter det.

Vid Ekenabben, i östra delen av sjön fanns det ett utsläpp från det lokala reningsverket. Den fors som bildades utan den minsta förvarning kallade vi just för Forsen. I tillfället då denna slutade var fisket speciellt bra under tio minuter. Vi halade upp både feta abborrar, större vitfiskar och en del ål under dessa minuter. Även här fanns en unken doft (avloppsrensat vatten) som blivit ett starkt minne.   

Ett par år senare kunde man hyra små röda plastbåtar vid Lastageplatsen i Kristianstad. Dessa kom med en fyrahästars Johnsson. Det kostade 75 kronor i timmen eller 200 kronor för en hel dag, inklusive bränsle. Vi glimrade wobbler mellan motorvägsbron och Barbacka. Många stora gäddor mötte sitt öde i denna metod. Tyvärr klubbades de flesta för att säkra bevismaterialet. Detta utspelade sig innan begreppet Catch and Release.

Vid ett tillfälle krokades en större fisk på en röd-vit HiLo-wobbler, strax utanför det som idag är Naturum, en stor anläggning där man kan få en samlad och underhållande bild om vad som finns i vattenriket. Wobblern hade kostat 35 kronor enligt Andreas, kompisen som drillade fisken och hans oro för att mista sitt bete var större än att mista bytet. Vi jobbade tillsammans med att få upp den till ytan men lyckades aldrig. Det enda vi fick se var den vita buken på den stora wobblern ryckigt försvinna ner i det mörka humusfärgade vattnet, gång på gång. Till slut slets linan av även om vi hade ståltafs på linan innan betet.  

Hammarsjöns vattenkvalité ansågs då inte vara det bästa då och få åt fisken från sjön. Idag är det säkert ingen större skillnad.

Varje gång jag besöker vattnet och känner doften av humus så svävar jag tillbaka till barndomens jakt på de stora gäddorna. 

Gösfiske i Vomb

Att fiske efter gös i maj är kanske inte moraliskt rätt. Det är dock svårt att låta bli att prova när prylarna ska trimmas in efter sommaren och det faktum att Vombsjön ligger i princip blank. Dessutom är gäddan huggvillig innan leken och det är svårt att skilja bågarna åt.
Bottenfisken gick inte att få upp till hugg, däremot de få pelagiska jag fann var villiga till hugg. Ganska aggressivt dessutom. Tyvärr skadades en av de tre som just kommer utgöra middag för familjen. Trekroken satt besvärligt och fisken blödde kraftigt. Den flöt i ytan när jag försökte sätta den åter. De andra två simmar dock fortfarande. Två av gösarna var runt fem kilo, den jag fångade av vägde 4.7 kg. Sällan man får två stora gösar samma dag, iallafall för mig. Föredrar dock matfisk på 2.5-3 kg dock. Fisken var dock superb med pressad potatis och en sås byggt på en Hollandaisebas. I denna rörde jag i hackad gräslök, en skvätt grädde och en sked crème fraiche. En nypa socker. Vin: Bonterra Chardonnay.