Sommaren 1997 bodde och arbetade jag i Oslo. Även om jag
hade en högre position i ett tjänsteföretag så upptäckte jag ganska snart at
helgerna var heliga för mina kollegor. Jag bodde själv i västra Oslo, på foten
till Holmenkollen. Minst en gång i månaden flydde man staden för att besöka
sitt lantställe eller hytten som man
kallade fritidsboendet. Ofta var jag
inbjuden att följa med men helst tillbringade jag helgerna vid någon av de
hundratals laxälvar som finns på landets västkust.
Jag fiskade under mina två
år i Norge mig igenom både kända och okända vatten drag i hopp om atlantens
springare. Jag lärde mig under denna period att fisket som bedrevs i ensamhet
gav ytterligare en dimension vilket gjorde mig till en bättre fiskare. Förmågan
att läsa ett laxvatten växte också med de bekräftelser som jag fick av huggande
lax. För att hitta fiskerättsinnehavaren, markägaren (guindeier) fick man helt
knacka på närmaste gård och chansa. Ju längre västerut jag kom, ju hårdare var
det att få lösa kort på de privata vatten jag fann. Det fanns ett gammalt agg
mot svenskens ställning under 1940-talet. Ofta fick jag höra det. Det hände
dock att jag träffade rätt och fick både boende och fiske under ett dygn för
400 norska kronor. Jag blev då ombedd att inte tala med någon om jag inte var
tvungen. Min tjänstebil hade norska plåtar så det utgjorde inga problem ur
detta perspektiv.
Ett sådant flöde fann jag i trakten av Romsdalsfjorden. Det
såg lovande ut från vägbron där jag stannat för besiktning. Stugan som ingick i
arrendet för helgen var liten och enkel men gav skydd åt regnet som föll när
jag anlände på fredagskvällen. Jag tände de tre större fotogenlamporna som fanns i huset samt de värmeljus jag köpt på IKEA ett par veckor tidigare. Hytten låg en bit från gården uppe vid vägen och
vägen ner till stugan samt ett vindskydd (Gapahauk), utgjordes av en
omsorgsfullt klippt grässtig. Det var en vecka innan midsommar och
blomsterprakten stod i full blom. Älven,
som jag inte minns namnet på rann strax utanför hyttens två fönster och jag
kunde med blotta ögat se hur den femton meter breda fåran växte under
nederbörden.
Vid niotiden på aftonen, slutade regnet och värdparet kikade in.
Snabbt städade jag undan whiskyglaset och flaskan. Tavlan på väggen, föreställande
Jesus på korset sa mig att man kanske inte uppskattade rusdrycker. Frun bjöd på rester från middagen av ren
naturlighet eller som att det ingick i arrendet. Jag sköt städet med en
halvfärdig Thunder&lightning åt sidan och började äta. Mannen fyllde på med tunna vedstavar i kaminen. Vi pratade om
laxfiske och problem med parasitsjukdomen Gyrodactylus under stunden när de var
där. Mannen visade en gammal laxrulle som hans farfar gjort i verkstaden, en
kopia av de engelska modeller som användes under 1800-talet. I en träask visade
han också upp en samling flugor som hans farfar fått i gåva när de engelska
lorderna besökte hans vatten.
Jag visade dokument på att min utrustning var behandlad och
direkt efter detta begav sig paret hem igen. Innan de försvann i mörkret
meddelade frun att hon kom med middag vid sjutiden kvällen efter. Den natten sov
jag gott och drömde om nystigna springare ovanför nacken, hundra meter ner
utanför stugan.
Även om jag satt klockan för tidig väcknig så var det en
skata som väckte mig denna stilla morgon. En doft av våt skog slog mot mig när
jag öppnade dörren och steg ut på den lilla farstukvisten. Den lilla kaminen
som fortfarande var varm fylldes på med ett par tunna vedträn, lagom för att
kaffet skulle kunna bli varmt. Vattnet i älven var mer brunaktigt än igår även
om nivån hade sjunkit med en bra bit. Vägen ner var något riskabel och repet
som var uppspänt som räcke kom väl till pass. En pinne vid älvkanten i
placerades för att hålla koll på vattennivån under dagen. Jag läste poolen för
en stund och kunde direkt hitta fem, sex heta spots där laxen borde vara
parkeringssugen. Solen bröt igenom något och förgyllde den prunkande dalgången
ytterligare. Lusten föll på hårt och jag klättrade ivrigt upp igenom för en
snabb frukost och ombyte.
En halvtimme senare stod jag där, uthalande klumplina för
det fösta utlägget. Med vatten endast över anklarna skulle den första
exponeringen av en Green Highland ske strax hitom en större sten, endast
fem-sju meter ut i älven. Jag hade låtit
flugan stripa lite medan jag gjorde en sista justering av flugaskinnehållet. På
så vis skulle den sjunka under ytan direkt och fiska effektivt i blankströmmen
mellan spötoppen och stenen. Med
precision ploppade flugan ett par meter ovan sten och började sin skräckfärd
ner mot det intressanta området. Det skulle bli ett kort fiske, kanske ett par
kast för att se om det var ”någon hemma” i hålan. När flugan passerade
huggpunkten såg jag blänket därnere. Det var som en del av en diskbänk hade
vänt sig en meter under ytan. Det blanka ytan gungade strax efter men dog ut då
nya vattenmassor rann till.
Snabbt bytte jag flyga, denna gång till en T&L med något
större krok. Flugan placerades på nytt framför stenen och han knappt komma in i
zonen förrän suget kom. Spöet, en tolvfotare, behövde bara lyftas i maklig takt
för att kroken skulle hitta rätt. Laxen rusade ett tiotal meter nerför poolen
men steg sedan uppåt, utanför stenen. Med en riskfull rollning lyckades jag få
över linan. Jag stegade uppströms men insåg snart att jag skulle få problem med
ett par träd som fallit över älven. Jag tog laxen utmanande hårt och lyckades
efter en stund mana in fisken till mina fötter. Fisken var helt nystigen och
vikten runt fyra kilo. Den sam ut till samma håla där den lät sig förlustas på
min fluga.
Jag fortsatte dagen med korta, energisnåla kast och hade ett
fantastiskt fiske. Inga stora fiskar bärgades, de flesta runt fyra, fem kilo
men alla spegelblanka. Totalt landade jag fjorton laxar. Tyvärr var merparten
inte vildlax. På kvällen kunde jag
berätta om mina framgångar för paret. De var förvånade över att jag inte tagit
tillvara på fisken. De stannade lite längre och mannen lät sig bjudas på en
rökig whiskey.
Söndagens fiske gick mindre bra. Solen sken från blå himmel dock. Vattnet hade sjunkit med 30
centimeter vilket gjort fisken skygg i den tämligen lilla älven. Endast två mindre
fiskare kunde inräknas. Det gjorde dock inget. Detta laxfiske går till
historien som mitt kanske bästa någonsin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar